Presentation

Vem är jag?

 

Uppvuxen på landet i en stor kärleksfull familj, äldst av sex barn, pappa pastor (visserligen rätt sträng, men med ett så smittsamt skratt, och ofta busig) mamma hemmafru – kreativ, musikalisk, sjöng alltid godnattsånger tills vi somnade.

Redan som barn föddes intresset för vår natur, för vår kropp och vårt psyke (fast då visste jag inte vad psyke var). Men jag funderade över hur vi fungerade, hur vi samspelade med naturen. För mig var naturen något som jag kände en instinktiv och mycket nära samhörighet med. Nästan som om jag kunde förstå dess mystiska språk.  Skogen var aldrig skrämmande utan en vän, ett ställe där jag kunde känna mig trygg. I min djupaste sorg har jag ofta kramat träd och funnit tröst och styrka där – och gör så fortfarande.

Så jag vördar vår Moder Jord. Och jag känner stark att vi alla, allt levande, är del i samma helhet. Att allt vi gör påverkar helheten. Att vi alla har ansvar för vår miljö, för våra medmänniskor. För våra tankar. Allt vi gör, allt vi tänker och känner påverkar vår omgivning – det är min absoluta övertygelse. Eftersom jag kan ta in känslorna från människor omkring mig – det kan vi nog alla om vi är uppmärksamma. Har vi inte alla upplevt stämningen när vi kommit in i ett rum fullt av folk – är den uppsluppen eller nedstämd?

photofunia-1d05c19-g-rod.jpg

 

Mitt intresse för kroppens funktioner utvecklades kanske först när jag, efter att jobbat hårt och inte ha lyssnat på min kropp, fick flera kroniska sjukdomar, bl.a. en som kunde vara livshotande.  Jag vägrade acceptera läkarnas dom att jag skulle tvingas leva med detta resten av mitt liv, så jag började läsa allt jag kom över om kroppens självläkning och hur jag kunde stödja den. I tre års tid jobbade jag på att läka min kroniska tarmsjukdom (ulcerös colit) bl.a. genom att ändra kosten, att stödja tarm, lever, njurar.

Under tiden lärde jag mig göra visualiseringsövningar, meditation, qigong etc. Jag blev initierad i reiki (en healingmetod), jag utbildade mig inom kinesiologi, taktipro taktilmassage, koppning och gick en ettårig utbildning till hälsocoach med NLP. Allt detta (som jag inte skulle gjort utan mina sjukdomar) förändrade mitt liv totalt, gjorde mig så mycket starkare. Lyckligare, full av kärlek. Till mig själv, till mänskligheten, till livet. Och friskare, för vid coloskopin tre år efter insjuknandet visade den en helt frisk tarm, till min läkares stora förvåning. (har skrivit hur jag gjort under dokument i min fb-grupp ”Att vara Hel”).

 

photofunia-456051sand-g.jpg

*

 

Samtidigt brottades jag av en ständig smärta i hela kroppen, ibland nästan förlamande (fibromyalgi och artrit). Den var i alla fall helt förödande för mitt sociala liv. Att läka, eller åtminstone lindra den, blev mitt nästa steg. Så jag läste allt jag kom över om smärtans mekanism – och hur jag kunde läka den på naturlig väg. Under denna process fick jag en stark ingivelse – nästan som en order – att skriva en bok om smärtan – och varför den egentligen är en vän.

Boken Min vän Smärtan gavs ut juni 2013 och har förändrat mycket i mitt liv. För första delen är en delvis självbiografisk roman - och naket utlämnande (min avsikt är i alla fall att vara totalt ärlig). Andra delen är en handbok som tar upp ett smärtlindringsprogram baserat på mina egna erfarenheter. 

*

Eftersom jag tror att allt som händer oss har en mening, något vi kan lära av, att bli starkare och klokare, funderade jag på varför allt detta hände mig. Och jag kan se ett mönster under hela mitt liv, i mina olika yrken. Jag har alltid dragits till yrken där jag haft mycket kontakt med människor som restaurangbranschen, egen företagare (och utställare) inom inredning, (egen bokföring) fotomodell, receptionist och kursadministratör m.m. Annat jag jobbat med har varit kläddesign, design av hemsida och att utveckla användarvänliga funktioner inom ett multinationellt företag. Älskar det kreativa skapandet i alla dess former, (även om jag är novis inom många områden).

Allt detta tog jag med mig när jag blev mer och mer övertygad om att vad jag nu skulle göra var att visa andra att det går att läka sig själv. Att ta ansvar för sin hälsa – och därmed ta makten över den. Att jag skulle dela med mig av allt jag läst och lärt. Och att jag kanske hade något som var rätt unikt i branschen – en egen erfarenhet av det jag ville lära ut. Jag hade ju använt mig själv som testkanin.

Med detta i bakhuvudet startade jag Metrobloggen ”Min vän Smärtan” och Facebookgruppen ”Att vara Hel”, för här fanns en möjlighet för mig att dela med mig.  Senare, pga. ”kreativa inskränkningar” blev det en ny blogg http://mayahel.blogspot.se/. Har också börjat leka lite med denna hemsida, men den är långtifrån klar – om den någonsin blir.

*

Förutom mitt stora intresse för hälsa och miljö ser jag mig också som en mycket livsbejakande person. Älskar skratt, bus, närhet, kramar. Att få ge – och ta emot. Har tidigare haft mycket svårt för att ta emot, nu har jag lärt mig (av en klok vän) att eftersom det finns en glädje i att ge, varför ska jag missunna mina vänner att ge till mig.

Gillar utmaningar, älskar känslan när jag är i det kreativa flödet – och har kanske lite svårt för att bara vara i nuet. Men jag jobbar på det, liksom en massa andra saker jag känner att jag kan bli bättre på. Som tålamod, att fullfölja det jag sätter igång med (mycket roligare att komma med idéer, att starta upp). Har också en del problem med fokusering. Älskar känslan av att utvecklas, att lära mig nya saker, både om mig själv och om världen runt omkring mig.

Kärleksfull närvarande mormor till tre underverk (som alla barn är) – som lär mig så mycket, speciellt fokus och närvaro. Har nyligen insett att jag faktiskt är stark, modig, ibland klarsynt – och kanske också vis. 

 

Tack för att jag får ge – och ta emot. 

 

 skratt-o-bus.jpg